Vad kan vi lära av romerna – Europas oönskade skuggsida?

Movimiento_gitano

 

SvDs kulturchef Daniel Sandström skrev i oktober 2013 om antiziganismen i vårt samhälle, vilket triggade några tankar för mig. Av olika anledningar publicerade jag aldrig dem då, men here we go.

Tyvärr –  i kölvattnet av Snowden och NSA – var det den väldigt trendiga debatten om registrering och övervakning av romer som fick mediautrymme, istället för en djupare och svårare självrannsakan kring varför vi inte kan acceptera romerna.

***

Romer är något man inte kan undvika här i Stockholm. Och det är nytt fenomen för mig. Det finns ju inga romer i Australien och jag minns inte heller dem från London. Antagligen var det de östeuropeiska ländernas inträde i EU som ledde till deras vandring norrut. 

Men de har ju alltid varit här, eller? Jag minns pappas historier om zigenare som slog läger i skogen i utkanten av byn, dit traktens barn smög på kvällarna för att kika genom löven. Kika på dessa färggranna, spännande människor som spelade underlig musik, dansade nakna och red genom eldar med sina hästar! Men nu sitter de bara utanför T-banan här nere vid Medborgarplatsen eller utanför systemet på Folkungagatan och skramlar med en kopp mynt. De är färgglada, men inte längre spännande. Men de har inte förändrats mycket i det faktum att de fortfarande är outsiders, främmande, oönskade.

En av de mest inspirerande tal jag någonsin hört, var när jag satt i en stor aula på Goldsmiths University i södra London för ett tiotal år sedan. Det var ett tal till avgångsstudenterna av den gamle vise sociologen Zygmunt Bauman. Jag minns inte mycket av talet, men minns att det handlade om hopp och alla de möjligheter som studenterna hade framför sig. Ett oerhört positivt tal från en nästan 80-årig gammal man. Kanske handlade det också om ett av Baumans favoritämnen; “the stranger” – personen som alltid är närvarande men aldrig familjär; den oönskade främlingen. 

Men i dagens Sverige är denne främling är inte längre spännande och levande, utan snarare som vilken hopplös tiggare som helst. Sverige och världen har förändrats. Romerna också, men inte på deras villkor. Inte enligt deras mytologi. De har fått spela med som statister i vår alltmer mekaniska, rationella och vetenskapliga mytologi. Romerna är Europas ‘skugga’ – vårt “disowned self“. Den delen vi förnekat så mycket att den kvästs och aldrig kan komma upp till ytan igen?

Tiden då zigenarna var levande och spännande – ja till och med en inspirationskälla för vidsynta barn –  är den förbi? The disowned self är den del av vår personlighet som vi tryckt ner i det undermedvetna. Romerna speglar dessa sidor hos oss. Det spännande, färggranna, mystiska, livfulla och nomadiska. Hur får vi tillbaks dessa sidor? 

Ju mer vi trycker ner vår inre färggranne vandrare, desto mer illa kommer vi tycka om romerna. Och desto hårdare tag vill vi se mot dessa oönskade. Desto mer främlingsfientliga röster kommer vi få se invalda på korrekt demokratiska sätt i Europas olika länders parlament.

Tillbaks till Bauman. Han säger i texten From Pilgrim to Tourist – or a short History of Identity att den ursprungliga nomaden och pilgrimen inom oss har ersatts av andra vandrande arketyper som ‘stroller’, vagabond och turist.

Världen är inte längre gästvänlig för pilgrimen och nomaden men öppen för mindre utmanande former av resande. Former som skapar mindre möjligheter till självinsikt.

Jag funderar på mitt eget arbete med digitala nomader och det moderna fenomen som kallas ‘Knowmads‘; nomadiska ‘knowledge workers’  – dessa kreativa, fantasirika och innovativa människor som kan arbeta tillsammans med nästan vemsomhelst, närsomhelst, varsomhelst.

Kanske detta är syftet med knowmad fenomenet; att ta oss tillbaks från rollen som turist till en modern version av pilgrimen?

Det galna evenemanget Burning Man som hålls varje år i Nevadas Black Rock Desert är ju t ex ett modernt pilgrimsfenomen.

“Bauman proposes a hierarchy of subject-positions, with the pilgrim or vagabond at the top, as free movers across the social space, without fixed routes, itinerary or schedule. As a figuration of gratuitous being-there, the pilgrim has a saintly dimension: he or she just passes through, moving in an episodic manner, inhabiting the planet as a temporary visitor, treading gently as she goes. The nomad is discarded by Bauman because he is not free from teleological design but follows set routes and familiar paths. The bottom of the ethical scale is occupied by the tourist, who cruises along like a bad shopper, looking for bargains and taking no responsibility for his or her actions. As the prototypical post-industrial hyper-consumer, the tourist collects sensations and souvenirs.”

När försvann pilgrimen – den sanna vandraren som vi ersatt med turisten – ur vår folksjäl?

Kan romerna hjälpa oss att hitta den igen?

Romerna måste lära sig av oss. Men vi måste också lära oss av dem. 

Advertisements

One thought on “Vad kan vi lära av romerna – Europas oönskade skuggsida?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s